Igår när jag var på väg till Malin gick jag strandpromenaden. Först ångrade jag mig för det blåste så kallt - sen ångrade jag mig igen när solen låg vackert över stenabåten. Jag gillar min stad. 

Jag ska ju på Winnerbäck 1 november - 2 år sen sist så det är väl på tiden kan jag tycka! 

 

Å Brynäs vann ju första matchen mot ärkerivalen Leksand i lördags så jag bjuder på en gammal goding! 

Har varit förkyld med världens halsont i några dagar - idag vände det äntligen. Min röst är tillbaka, och jag har inte alls lika ont längre - det är skönt. 

 

Så idag, i samband med att jag blivit piggare har jag varit rastlös, så jag har städat. På kvällen efter en lite tupplur så var jag mer rastlös så jag bjöd över mina fina granne på Scones och te. Vi kollade på idol och pratade om allt mellan himmel och jord, mycket givande må jag säga.

 

Imorgon ska jag till skolan så tänkte nog faktiskt sova nu! Natti Natti 

 

Dock har min kropp gett upp, min hals är helt slut och min röst finns längre inte kvar. Jag är jätteförkyld och nu är det fokus att ta hand om mig själv en stund.

 

Känner mig för tillfället lite twistad, både glad och ledsen. Befinner mig både i pepp-mood och ibland "jag-vill-inte-göra nånting-mood. Jag vill vara på flera ställen samtidigt för att göra det bra för så många som möjligt - men jag har insett för ganska längesedan, att man bara kan vara på ett ställe samtidigt. 

 

Jag mår fruktansvärt dåligt i min kropp just nu, och jag vet att jag får skylla mig själv när jag inte gör något åt det, när jag inte kollar upp det - så det får bli lite högre prio på den biten nu. Eller i alla fall snart. Om ett tag. 

Jag blir ledsen ibland, igår var en sådan dag. Jag blev ledsen för att en av de människor jag tycker mest om i hela världen är ledsen - och jag kan inte göra nånting åt det. Det gör mig ledsen att se att någon har så ont, att någon mår så dåligt. Jag vill kunna göra något, jag vill kunna hjälpa - men jag vet inte hur.