Att känna är aldrig fel
Ikväll känner jag mig liten, så himla liten. Otillräcklig.
Besviken
Ledsen och besviken på idrottsstjärnor som visar sig vara inget annat än stora fuskare. Så mycket hyllningar och så mycket applåder till någon som inte förtjänar det. Unga människor som ser upp till dessa s.k. stjärnor och idoler - till vilken nytta?
Det värsta av allt är att de leendes springer över mållinjen, att de leendes sätter näven i luften när de får reda på att jag har kastat eller hoppat längst - att de med ett leende på läpparna kliver upp på prispallen och lyssnar på landets nationalsång - medveten om att "jag är en fuskare".
Still in the unknown, but starting to find my place
Jag tänkte att det kanske var dags igen, att skriva lite. Så, varsågoda.
Från det att jag kom hem från Holland så blev det ganska hektiskt ett tag, jag började jobba, jag oroade mig för skolan, för framtiden, ja, jag oroade mig för det mesta helt enkelt. Det kändes tomt att skriva när jag kom hem från Holland, det kändes tomt av den anledningen att jag saknade min familj och eftersom mycket under det senaste året handlade om dem och min tid i Holland, så kändes det helt enkelt tomt.
Jag saknar min familj, jag saknar barnen, jag saknar att komma hem en regnig eftermiddag när jag hämtat dem från skolan och krypa ner i soffan tillsammans och kolla på en mysig film. Jag saknar att få överraska dem med pannkakor eller fattiga riddare till lunch. Jag saknar att höra dem fråga mig om alla möjliga olika saker. Jag saknar att höra dem säga mitt namn. Jag saknar dem mer nu, än vad jag gjorde direkt jag kom hem från Holland. Men jag tror att det alltid är bra att få lite distans på saker och ting - vad det än handlar om.
När jag först kom till Holland, trodde jag inte att jag skulle fästa mig så mycket vid barnen, jag skulle ju bara vara där och ta hand om dem lite, tänkte jag. Tänk, så fel jag hade.
Jag ska snart åka och hälsa på dem, så fort jag vet hur schemat för våren ser ut, så ska jag boka en resa för att träffa dem. Ja, det ska jag.
När jag ändå pratar om det, schema alltså. Jag studerar ju nu, Event Management på Campus i Varberg som tillhör Högskolan i Borås. Jag trivs superduperbra. Jag har bott här endast 3 dryga månader och jag har funnit vänner som jag är jätteglad över att ha i mitt dagliga liv här.
Idag har det varit en lång dag, och jag har blivit lite sentimental nu såhär på kvällskvisten. Men jag tror att vi alla behöver lite sånt ibland, jag vet i alla fall att jag gör det.
Nu tänker jag stänga ner datorn och sova, det blir en lång dag imorgon - och jag ska försöka att göra det bästa utav den. Sov så gott.
Jag saknar min familj, jag saknar barnen, jag saknar att komma hem en regnig eftermiddag när jag hämtat dem från skolan och krypa ner i soffan tillsammans och kolla på en mysig film. Jag saknar att få överraska dem med pannkakor eller fattiga riddare till lunch. Jag saknar att höra dem fråga mig om alla möjliga olika saker. Jag saknar att höra dem säga mitt namn. Jag saknar dem mer nu, än vad jag gjorde direkt jag kom hem från Holland. Men jag tror att det alltid är bra att få lite distans på saker och ting - vad det än handlar om.
När jag först kom till Holland, trodde jag inte att jag skulle fästa mig så mycket vid barnen, jag skulle ju bara vara där och ta hand om dem lite, tänkte jag. Tänk, så fel jag hade.
Jag ska snart åka och hälsa på dem, så fort jag vet hur schemat för våren ser ut, så ska jag boka en resa för att träffa dem. Ja, det ska jag.
När jag ändå pratar om det, schema alltså. Jag studerar ju nu, Event Management på Campus i Varberg som tillhör Högskolan i Borås. Jag trivs superduperbra. Jag har bott här endast 3 dryga månader och jag har funnit vänner som jag är jätteglad över att ha i mitt dagliga liv här.
Idag har det varit en lång dag, och jag har blivit lite sentimental nu såhär på kvällskvisten. Men jag tror att vi alla behöver lite sånt ibland, jag vet i alla fall att jag gör det.
Nu tänker jag stänga ner datorn och sova, det blir en lång dag imorgon - och jag ska försöka att göra det bästa utav den. Sov så gott.
