"Helt fel playlist" "han showar för mycket". Robbie Williams fick mycket kritik av olika personer. Jag tycker att han gör det han ska - han underhåller sin publik både genom hans musik och genom den han är. Han är en entertainer.

Tanter som lyssnade på honom för 10 år sen kan inte förvänta sig att Robbie ska sjunga samma gamla låtar som då. Han kan inte komma ut och köra samma show som sist - speciellt inte när han nyss släppt en skiva vilken har samma namn som turnén - då kommer han sjunga låtar från den skivan - that's it. Människor förändras - så även artister. Fast för mig är han samma Robbie som alltid - samma entertainer med samma charm som för sju år sedan.

Jag kan hålla med om att många av låtarna från äldre dar är bättre, men det finns gudlkorn från de senare skivorna också. Ta bara be a boy, different, gospel, blasphemy och morning sun som exempel.

Jag tycker att konserten var magisk - jag stod 5 meter från min allra största idol och jag skulle göra det tusen gånger om.

Det var show, det var magi och det var musik som gick rakt in i hjärtat på mig. Robbie gick rakt in i hjärtat på mig.

Självklart måste jag också nämna några ord om Olly Murs som kickade igång kvällen - vilken kille - han charmade nog de flesta damer inne på arenan igår. Han kommer gå långt. Det var riktigt kul att se honom på scen och leverera som han gjorde.

Min gårdag var magisk.

Det pirrar i magen, det känns i hjärtat och mina läppar ler. Kan inte sluta tänka på morgondagen - det är äntligen dags att återse Robbie Williams i Göteborg - som jag har längtat efter den här dagen sen julafton när jag fick biljetten.

Jag och mamma åker hemifrån imorgon klockan 8 och är framme i Göteborg vid lunchtid - å ... ta Er sj om ni krånglar. Tanken var från början att jag skulle åka själv men sen fick jag erbjudande att köpa en biljett av Josefina - så det blir mammas 50-årspresent från mig - står även för hotellvistelsen denna helg.

Nu måste jag sova, eller åtminstone försöka - jag vill bara ha imorgon så fort som möjligt.

Ledsen och besviken på idrottsstjärnor som visar sig vara inget annat än stora fuskare. Så mycket hyllningar och så mycket applåder till någon som inte förtjänar det. Unga människor som ser upp till dessa s.k. stjärnor och idoler - till vilken nytta?

Det värsta av allt är att de leendes springer över mållinjen, att de leendes sätter näven i luften när de får reda på att jag har kastat eller hoppat längst - att de med ett leende på läpparna kliver upp på prispallen och lyssnar på landets nationalsång - medveten om att "jag är en fuskare".