Jag har aldrig varit så rädd

Imorse innan jag och barnen skulle cykla till skolan så sa Ulrika "ta det försiktigt för det är nog väldigt halt ute". Lucas ville inte cykla själv så jag hade han bakpå. 50 meter senare låg vi båda på backen, Ulrika hade rätt, det var halt. 

Lucas klarade sig bra han sa att han hade lite ont i ena fingret bara, och han grät inte heller vilket jag var säker på att han skulle göra. Dock tror jag att jag tog största smällen då jag försökte lägga mig så Lucas hamnade på mig och inte på den hårda backen. Armbågen min tog mest skada och gör hyfsat ont när jag använder den. Var inte särskilt skönt att sminka barn imorse, men de gick.

Kommentarer

Skriv vad du vill, bara du är snäll!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0