Det är återigen torsdag och ännu en vecka har gått. Imorgon är det två veckor kvar tills jag åker hem för att vara hemma i några dagar. Det ska bli skönt, jag behöver det. Människor jag behöver träffa, prata med, finnas för. Människor som betyder alldeles för mycket för mig och som mår alldeles för dåligt, som inte ska behöva må och känna så, som inte ska behöva gå igenom det dem nu går igenom.
Människor som har haft en stor inverkan på mitt liv, som har en stor plats i mitt hjärta och som alltid kommer att ha det. Människor som jag inte för något i världen skulle låta stå ensamma kvar, människor som jag inte för något i världen skulle ge upp hoppet om. Människor jag älskar och bryr mig om. 

---

Det ska vara fortsatt kallt här i några dagar, och imorgon sägs det komma snö. Det lilla som låg på backen i måndags när jag vaknade är nu borta. Imorgon är också den dagen då jag ska börja springa igen efter en veckas uppehåll. Det känns dock som evigheter sen som jag sist sprang, otäckt. På Söndag är det 4 veckor kvar till 20 km i Alphen, därav hoppas jag verkligen att knät håller imorgon. 

För övrigt älskar jag min mössa som min faster har gjort åt mig, den är mycket varm och skön att använda i den här kylan. Det bästa är, att jag är helt ensam om att ha en sån. För ingen, är som jag.