Ledsen och besviken på idrottsstjärnor som visar sig vara inget annat än stora fuskare. Så mycket hyllningar och så mycket applåder till någon som inte förtjänar det. Unga människor som ser upp till dessa s.k. stjärnor och idoler - till vilken nytta?

Det värsta av allt är att de leendes springer över mållinjen, att de leendes sätter näven i luften när de får reda på att jag har kastat eller hoppat längst - att de med ett leende på läpparna kliver upp på prispallen och lyssnar på landets nationalsång - medveten om att "jag är en fuskare".