Tänk vilken vändning livet kan ta. Från att sedan 16-års ålder ha helt klart för sig vad man ska göra senare i livet, efter gymnasiet och börja på högskolan. Att jag ville jobba som au pair efter gymnasiet visste jag, men inte när jag var 16 - de tankarna kom senare. Däremot, att jag skulle bo och plugga i Falun, Sport Managementprogrammet - var där och då en självklarhet.

Men, någonting hände, jag har alltid älskat att ha många bollar i luften, göra saker och se när saker man har varit med att styra upp går av stapeln och människor som deltar ler och är glada. Jag hittade då den utbildning jag så småningom skulle hamna på och är på idag. Det har varit mycket up and downs, men jag känner nog nu, inför denna höst att det trots mycket flummiga kurser och sisådär bra lärare var rätt val för mig.

När jag ser tillbaka på det jag ville när jag var 16 så kommer jag aldrig kunna säga att det jag valde blev bättre - det är något jag aldrig kommer att veta. Jag har dock valt att inte se tillbaka, jag tänker se framåt. Och jag är så sjukt glad över allt jag har att se fram emot nu. Praktiken i höst kommer bli grymt bra, hoppas jag. Jag ska göra mitt bästa - och det är bra nog för mig. Jag skrev igår att jag och Dennis letar boende ihop, vilket känns så himla mysigt och spännande. Igår kväll kom mailet, och jag håller alla tummar och tår jag kan för att vi får lägenheten. Det var ett ganska kryptiskt mail så jag förstod inte riktigt vad det egentligen betydde.

Hur som helst, det jag vill komma fram till när jag började skriva är att det inte går att ha livet helt utträknat för sig när man är 16 år. Det kommer alltid uppstå saker, människor kommer och människor går, man förlorar och ibland vinner man - that´s life.